Jag tittade på henne medans hon försökte få fram eld genom två pinnar. Vi satt båda på marken mitt i en djungel som låg... Tja, jag vet inte ens var den ligger. Men jag vet att den är någonstans långt ifrån ett hus. Långt ifrån vatten. Långt ifrån mat. Långt ifrån allt. Det var bara jag och min syster. Jag satt på marken och tittade på pinnarna som inte fick fram en endaste gnista eld. Jag bara tittade. Rätt som det var kastade hon pinnarna i marken och skrek "Hjälp!" "Hjälp".
- Varför lyssnade du ens på dem? frågade jag henne
- Jag vet inte. De såg bara smarta ut. Kan inte fatta att jag trodde på The ButterFlyDog-myten.
-Varför ville du ha med mig på din lilla "resa"?
-För... så stoppade hon ett tag. "För de sa att hunden kunde uppfylla önskningar. Och jag ville att du skulle få en önskning. Så jag tog med dig på min resa nu när mamma och pappa ändå är i Indien i någon månad för den affärsgrejen." så reste hon sig upp och skrek:
-HJÄLP!
- Varför lyssnade du ens på dem? frågade jag henne
- Jag vet inte. De såg bara smarta ut. Kan inte fatta att jag trodde på The ButterFlyDog-myten.
-Varför ville du ha med mig på din lilla "resa"?
-För... så stoppade hon ett tag. "För de sa att hunden kunde uppfylla önskningar. Och jag ville att du skulle få en önskning. Så jag tog med dig på min resa nu när mamma och pappa ändå är i Indien i någon månad för den affärsgrejen." så reste hon sig upp och skrek:
-HJÄLP!
-Sluta.. mumlade jag, det kommer ändå inte hjälpa!
Hon satte sig när och hade huvudet i knäet. Sedan började hon gråta.
- Hur länge har vi varit här? snyftade hon.
- Vet inte. Men du är min storasyster. Gör någonting
-Vadå till exempel?! skrek hon så högt så att fåglarna flög iväg.
-Förlåt då... sa jag och tittade bort
Hon satte sig bredvid mig och sa:
-Nej, förlåt mig. Jag är bara så arg på mig själv att jag gjorde så vi gick vilse.. Men vi måste hitta nåt att äta eller dricka. Fast först borde vi ta en tupplur.
-Okej. sa jag och lade mig ner för att ta en tupplur.
Efter en stund kände jag nåt vid min axel. Något som knuffades lite. Jag vände mig och såg att det var Jennie som försökte väcka mig.
-Kolla! sa hon tyst och pekade på något som speglades lite bakom en buske. Vi gick dit sakta och tyst. När vi gick förbi busken såg vi att det var en sjö.
-Hur har vi missat den? sa jag så häpen som jag var.
- Vi kom från andra hållet. Och nu när stjärnorna lyser, så blänker det tydligare. svarade Jennie.
Det såg ut som friskt vatten. Vi både drack och sedan badade. Sedan klättrade vi upp på ett träd och tog somnade. Men efter en stund så hörde jag något. Något som prasslade och lät. När jag tittade ner, kunde jag inte tro mina ögon.
Hon satte sig när och hade huvudet i knäet. Sedan började hon gråta.
- Hur länge har vi varit här? snyftade hon.
- Vet inte. Men du är min storasyster. Gör någonting
-Vadå till exempel?! skrek hon så högt så att fåglarna flög iväg.
-Förlåt då... sa jag och tittade bort
Hon satte sig bredvid mig och sa:
-Nej, förlåt mig. Jag är bara så arg på mig själv att jag gjorde så vi gick vilse.. Men vi måste hitta nåt att äta eller dricka. Fast först borde vi ta en tupplur.
-Okej. sa jag och lade mig ner för att ta en tupplur.
Efter en stund kände jag nåt vid min axel. Något som knuffades lite. Jag vände mig och såg att det var Jennie som försökte väcka mig.
-Kolla! sa hon tyst och pekade på något som speglades lite bakom en buske. Vi gick dit sakta och tyst. När vi gick förbi busken såg vi att det var en sjö.
-Hur har vi missat den? sa jag så häpen som jag var.
- Vi kom från andra hållet. Och nu när stjärnorna lyser, så blänker det tydligare. svarade Jennie.
Det såg ut som friskt vatten. Vi både drack och sedan badade. Sedan klättrade vi upp på ett träd och tog somnade. Men efter en stund så hörde jag något. Något som prasslade och lät. När jag tittade ner, kunde jag inte tro mina ögon.